HWC HitMe

En vers om skid�kande hj�ltar

Hj�ltarna ser sig runt ikring,
tittar p� hj�ltev�nner.
Ingen s�ger ett endaste ting,
alla vet vad dom k�nner.
Nyss de har kl�ttrat i dal och berg,
svettats en del, f�tt lite f�rg.
Strax skall de sv�nga och hoppa,
k�ra st�rtlopp och droppa.

En efter en far hj�ltar ned,
rippar backen i bitar.
Alla �ker i stilren sed,
alla p� alla litar.
Hj�ltarnas s�llskap �ker fett
�ver gr�nsen f�r sans och vett,
�ver klippor och stenar.
Kn�cker stockar och grenar.

Hj�ltarna har balans som f�
alla har is uti magen.
Sk�pet st�llas d�r sk�pet skall st�,
innan slutet p� dagen.
Hj�ltarna rispar in linjer i branten,
sjuka som f�, med kontroll p� st�lkanten.
Luftf�rder som om med vingar,
gravitationen betvingar.

V�l ner i dalen �r saken klar,
�ket f�tt tiden st� stilla.
Stumt de vid bergets fot dr�jer kvar,
n�gon tar sig en prilla.
Se, nu tar n�gon ett steg emot baren,
after ski v�ntar, de vill ha en klar en.
Sprit, det kan hj�ltar f�rt�ra.
I det s�tter de sin �ra.

Dagen blir kv�ll och kv�llen bli h�rd,
uppt�g ske utan dess like.
Hj�ltar i brand f�r alltid v�rd
av prinsessor i hj�ltarnas rike.
Hj�ltarna delar sin kunskap och sj�l
ingen f�rst�r hur de kan allt s� v�l.
Alla vet vart�t det lutar,
men ingen vet alls hur det slutar.

Vinters�songens liv �r h�rt,
kr�mpor i kn�na och magen.
Dock k�nns det inte s�rskilt sv�rt,
man �r sedan l�nge r�tt dragen.
Turisterna l�mnar pisten hal
Sn�n ligger djup i berg och dal
Sn�n ligger djup i coloiren
Bartendern bjuder i baren.

HWC HitMe 1998

Mannen, Myten, Monokungen.